Interpellationsdebatt om samordningsförbundens framtid
I interpellationsdebatten frågades Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) ut av Åsa Eriksson (S), ledamot i socialförsäkringsutskottet, och Eva Lindh (S), ledamot i Finansutskottet, om hur regeringen vill öka samordningsförbundens möjligheter att säkra extern finansiering och utveckla sitt arbete.
Anna Tenje säger att Finsam-lagen fungerar väl och att
- det är upp till parterna att komma överens om hur de vill lösa problemen
- Försäkringskassan ska gå in och driva ESF-projekt om det uppstår problem med att samordningsförbunden driver dem:
Om man inte vill gå miste om de så kallade ESF-pengarna och de pengar som ligger i strukturfonderna just för den här perioden och ansökningsprocessen gäller det att hitta nya vägar framåt, och det är precis det som vi har försökt att göra från regeringens sida.
Bollen ligger nu precis där den ska vara, det vill säga helt i parternas händer. Identifierar man bra, gemensamma projekt kan man nu, som jag sa, antingen starta och driva dem själva gemensamt eller inom ramen för Försäkringskassans försorg, i enlighet med det utrymme som regeringen nu har skapat åt dem.
[…]
Om det uppstår problem av något slag för parterna att själva starta eller driva ESF-projekt ska Försäkringskassan gå in som projektledare och utgöra en bottenplatta och en garant. Detta är tydligt, och jag har även fått det tydligt kvitterat av generaldirektören i våra samtal.
Åsa Eriksson och Eva Lindh vänder sig mot bilden av väl fungerande samverkanslag eftersom
- målgrupperna har smalnats av
- det är Försäkringskassans rutiner som styr hur samordningsförbunden arbetar och
- finansieringen håller inte eftersom Försäkringskassan ställer sig i vägen:
Försäkringskassan tar fram rutiner som de andra parterna förväntas följa. Det är inte samverkan, enligt mig. Och det är inte framgångsrik och effektiv samverkan enligt den samverkansforskning som finns.
Samverkan bygger på jämbördiga parter som tillsammans tar fram regler för hur man ska arbeta tillsammans.
[…]
De grupper som samordningsförbunden ska vända sig till är avsmalnade. Vi har en finansiering som inte håller. Man får inte söka ESF-medel. Även om man säger att man har ett nytt sätt är det faktiskt så att detta har försvårats och att man inte har ESF-medel på samma sätt som tidigare.
Man har hinder i vägen, och dessa hinder byggs av Försäkringskassan själv. […]
Min tolkning av detta, förutom att det drabbar de människor som behöver hjälp och stöd, är att kommunerna kommer att få fler som är i behov av försörjningsstöd framöver när människor inte får den hjälp de behöver. Kommunerna får inte tillräckligt med statsbidrag för att klara av välfärden. Genom att inte vara aktiv och ändra förutsättningarna för samordningsförbunden gör man också så att de riskerar att få ökade kostnader för försörjningsstöd.
[…]
Alla som har utrett verksamheterna, precis som statsrådet berättade om i talarstolen, visar att samordningsförbunden gör verklig skillnad. Men nu ser vi hur dessa samordningsförbund avvecklar verksamheter och hur de får lägga ned insatser som verkligen fungerar. […]
Vi ser hur man nu inte längre får ta del av extern finansiering på samma sätt som tidigare, och vi ser hur samordningsförbunden inte längre kan driva projektmedel på samma sätt.
[…]
Lagstiftningen, som har lite drygt 20 år på nacken, är inte ändrad. Den fungerade alldeles utmärkt i många år fram till att Försäkringskassan gjorde en annan tolkning av exakt samma lagstiftning. […] Det är svårt att förstå varför en lagstiftning som har fungerat i 20 år helt plötsligt tolkas på ett helt annat sätt.
